Jakobsbrevet uttrycker att tro utan gärningar är död. Denna text leder till ett samtal om livsåskådning, trons uttryck i vardagen och vi frågar oss om det är tanken som räknas. Jak 2:14-17
Artikel ur DN, intervju med Ylva Eggehorn
ur Kahlil Gibrans Profeten
”Vem kan skilja sin tro från sina handlingar eller sin övertygelse från sitt värv?
Vem kan breda ut tiden framför sig och säga: ”Detta är för Gud och detta är för mig; det här är för min själ och det där är för min kropp?”
Alla era stunder är vingar, som svävar genom rymden från jag till jag. .
Den som bär sin moral som sina bästa kläder vore bättre naken.
Ty vind och sol sargar ej hans hud.
Och den som låter moralen bestämma sitt uppförande, sätter sin sångfågel i bur.
Den friaste sången stiger inte upp bakom bommar och galler.
Och den för vilken gudsdyrkan är ett fönster att öppna, men också att stänga, har ännu inte besökt sin själs hus, vars fönster sträcker sig från gryning till gryning.
Det dagliga livet är ert tempel och er religion. När ni än inträder där, tag med er allt vad ni har. Ta med er plogen och städet, hammaren och lutan, de ting ni skapat av behov eller nöje.
Ty i era drömmar kan ni inte stiga högre än i era bästa verk, eller sjunka djupare än i era största misslyckanden.”